Jaha...

Kan inte sluta fundera. Finns det någon chans för mig att förlåta och försöka igen? Vill jag det? Vill han verkligen det?
Förnuftet säger att det är att bädda för nya besvikelser att släppa in honom igen. Men det känns konstigt att helt plöstligt inte ha honom där, den som jag trodde skulle vara för evigt. Tänk om det är han som är rätt, och jag ser till att få ett olyckligt liv för att jag inte vågade ta tillbaka honom? Hur jag än tänker så känns det som hjärtat håller på att brista... Att tänka sig livet utan honom gör ont. Att tänka sig livet med honom gör inte ont, men det skrämmer mig.
Den största skräcken är att vi försöker på nytt, och att han inte vill ha mig i alla fall till slut. Det måste väl göra 100 gånger ondare, att ta steget och våga, och ändå hamna där jag är nu?
Ikväll skickade jag ett sms till honom, så bollen ligger på något sätt hos honom nu. Jag vet inte alls vad som är rätt nu...

Break my heart why don't you?

M var här nyss, det var något av det jobbigaste jag varit med. Varför är det jag som måste vara stark när det är jag som blivit dumpad? Jag tycker så mycket om honom, men jag kan inte förlåta det han gjort. Jag vet att jag väljer rätt när jag väljer att gå vidare med mitt liv, men det gör fortfarande ont. Så jävla ont.

What a day, eh, Milhouse? The sun is out, birds are singing, bees are trying to have sex with them -- as is my understanding ...

Gud vad galet livet har blivit! There's no more XmaZe...
När ens värsta farhågor slår in reagerar man på spännande sätt. Hade någon frågat mig innan allt detta hur jag skulle reagera om M helt plötsligt en dag sa att han varit otrogen och vill göra slut, så tror jag inte att jag skulle svarat att jag skulle få extrem energi, ge mig iväg på en tvåveckors impuls-charter och börja bygga upp mitt liv på nytt innan det ens rasat ordentligt. Men jag klagar inte.

Jag tänker inte sitta hemma och tycka synd om mig själv längre. Nu tänker jag göra allt det där som jag alltid sagt att jag vill göra. Och jag tänker inte anpassa mig efter någon annan igen!

Men jag tänker inte ljuga, jag saknar honom och mår skit ibland också. Men inte alls i den utsträckning alla förväntat sig. Nu börjar ta mig fan livet, och det finns bättre människor att lägga sin energi på...