It's gonna be a lonely life

Nu har jag gjort det. Slut med M igen alltså. Har funderat och tänkt så mycket under den här tiden att det känns som hjärnan ska explodera.
Jag är så himla ledsen för att jag skyndande in i det igen, och inte stannade upp och tänkte på hur han skulle känna det när jag väl bestämde mig.

Å andra sidan finns det gränser för hur mycket man ska tänka på andra människor, och nu är det faktiskt dags att jag tänker på mig själv. Känner så mycket runt det här just nu, det blir nog inga happy tider på bloggen framöver. Fast det har det väl å andra sidan aldrig varit.

Jag önskar honom allt gott, och hoppas att vi kan vänner på riktigt när det här är historia. Jag har gått igenom så mycket med honom, formats så mycket av honom, och jag vill inte att han ska försvinna. Men jag vill bara att han ska vara min vän just nu. Det kommer ta ett tag.