The important thing is not to stop questioning

Nu är det dags för mig att ta tag i livet. Inga undanflykter längre, för nu har jag tagit det avgörande beslutet. Helt själv tar jag nu de första stegen mot den människa jag vill vara. Det handlar om både egenskaper och vanor som ska jobbas på, och jag inte någon egentlig plan. Men jag vet vad det är jag behöver ändra på.

Egenskaper jag ogillar hos mig själv

Jag lider av typiskt "duktig-flicka-syndrom" och kan inte säga nej. Sen spenderar jag dagarna med att oroa mig över det jag inte har gjort istället för att njuta av det jag faktiskt gör. Ska lära mig att säga nej, och avveckla de saker jag redan tagit åt mig men inte hinner med.

Jag litar inte på någon annan, och gör helst allt själv för att det ska bli som jag tänkt mig. Inte bra i kombination med ovanstående. Ska lära mig att be om hjälp, och att acceptera att bara för att saker inte blev som jag tänkt mig betyder det inte att det inte blev bra.

Jag är en besserwisser, språkpolis och allmänt dryg när det gäller att lägga mig i vad andra människor gör. Ska lära mig att hålla käften, det spelar ingen roll om Fis envisas med att säga "självinstinkt".

Jag glömmer jämt att fråga hur det är med andra människor i min närhet, och missar nästan alltid när någon klippt sig eller förändrats på något annat vis. Istället mal jag på om mig och vad jag gör. Inte konstigt att jag har dåligt med vänner. Ska lära mig att lyssna dubbelt så mycket som jag pratar.

Jag har otroligt dålig självkänsla, och har väldigt svårt att ta kontakt med nya människor. Eller att fortsätta på bekantskaper jag redan påbörjat. Väljer själv att inte ta kontakt eftersom jag är övertygad om att ingen egentligen vill ha mig med. Ska börja skriva "Jag är bra-bok" á la Mia Törnblom (heter hon så?)

Och till slut det som gör att jag måste arbeta med mig själv innan jag går in i en ny relation: Jag är lat och blir fruktansvärt sur när jag inte får som jag vill. Gör helst inget alls eftersom det alltid funnits någon annan där som gör det om jag skjuter upp det tillräckligt länge. Nu är jag själv, och nu ska jag vara själv ett tag, för att lära mig att göra saker utan någon annans hjälp.

I övrigt lider jag av samma problem som de flesta som känslobloggar som jag, och de flesta människor överhuvudtaget. Jag äter för dåligt, sover för dåligt, röker och dricker för mycket och motionerar inte alls. Ska åtgärdas helt enkelt.