Joråsåatt, jag har fortfarande inte fått ordning på det där man kallar liv. Jag är för övrigt också den mest puckade personen på den här planeten.
När jag gick till jobbet idag slog det mig hur mycket jag måste hinna med innan jag åker till pappa på lördag.
- Vad dumt att jag ska jobba imorgon, tänkte jag för mig själv.
När jag kommer till jobbet och kikar på schemat ser jag att chefen suddat ut mig, antagligen för att jag bad om att få vara ledig imorgon för typ en vecka sedan.
Det är här den puckade biten börjar.
Istället för att jag börjar jubla och slå spagathandvolter, utspelar sig istället följande konverstation (som jag för alltid kommer klassa som den dagen jag officiellt förlorade förståndet)
Jag: Du... Har du tagit bort mitt pass för att jag sa att jag ville vara ledig?
Chefen: Ja, eller.. (obegripligt mummel som alltid)
Jag: För nu har jag redan bokat biljetter, jag åker inte förrän på lördag...
Chefen: Så då skulle du kunna komma in imorgon?
Jag (börjar här inse vad det är jag håller med): Njaaaaaeeeeee...
Chefen: Men då kan du komma klockan två så kan jag åka tidigare!
Jag: (Obegriplig mummel)
Operasångaren i bakgrunden: Misstaaaaaaaaaaaaaaaaaake!
Så nu ska jag jobba i alla fall. Jag är definitionen av ärkenöt.
Jobbigt är också att jag har universums sämsta ansiktsminne, och måste kolla på legitmationen för att inse att det är en av mina tjejers pappor jag har framför mig. Det är inte så att jag är rektor för en hel skola, jag tränar 8 tjejer liksom =)
Något dumt att bebis åker till Sälen imorgon, vilket betyder att jag själv måste se till så att jag kommer iväg till tåget halv tio på lördag morgon, samt kommer spendera fredag natt utan vare sig bebis eller katter (de ska fira nyår hos bebis parenteser)
Look, the thing about my family is there's five of us. Marge, Bart, Girl Bart, the one who doesn't talk, and the fat guy. How I loathe him.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar